Judisk bön förbjuden på tempelplatsen

Judar får besöka Tempelplatsen men inte be där. De får heller inte komma i för stora grupper. Bakgrunden är politiska beslut i samband med sexdagarskriget år 1967 för att försöka blidka muslimvärlden och världsopinionen

Försvarsminister Moshe Dayan flankerad av stabschefen Yitzhak Rabin och Uzi Narkiss i Gamla stan i Jerusalem strax efter stadens befrielse år 1967. Foto: IDF

IDF:s överrabbi Shlomo Goren blåser i shofaren vid Västra muren i juni 1967. Foto: IDF

Moshe Dayan var israelisk försvarsminister under sexdagarskriget i juni 1967 när Västra muren och Tempelberget i östra Jerusalem intogs av Israels armé. När fallskärmsjägarens befälhavare Mordechai Gur ropade ut i sin radio ”Tempelberget är i våra händer!” och IDF:s överrabbi Shlomo Goren blåste i shofaren vid Västra muren, var det första gången sedan Jerusalems förstöring omkring 1900 år tidigare som staden inte var ockuperad av främmande stater och världsherravälden utan i stället befann sig i det judiska folkets händer.

Platsen där Salomos tempel och det andra templet hade stått, som ett tusenårigt centrum för det judiska folkets andliga liv, hade under 2000 år i diasporan fortsatt att vara ständigt närvarande i dagliga böner och i Tora-läsning hos alla troende judar. Trots detta gick den israeliska staten med på starka begränsningar för judar som besökte Tempelberget.

Flaggan togs ned

Moshe Dayan bad Mordechai Gur att omedelbart ta bort den israeliska flaggan som fallskärmsjägare hade hissat på Tempelberget, och frågade samtidigt: ”Vill du sätta hela Mellanöstern i brand”. Dayan tog även bort kompaniet med fallskärmssoldater från bergets norra del och meddelade chefen för centralkommandot, Uzi Narkiss, att platsen skulle lämnas över till Waqf, en jordansk organisationen som sedan 1948 förvaltade de muslimska byggnaderna på Tempelberget, skriver Jerusalem Center for Public Affairs, ett oberoende forskningsinstitut i Israel för nationell säkerhet och tillämpad diplomati.

Moshe Dayan förbjöd sedan judar att be vid Tempelberget, vilket tidigt fick kritik och är omstritt än i dag. Hälften av Israels judar stödjer tanken att judar ska få be på Tempelberget i Jerusalem, visar en undersökning som Times of Israel gjorde i maj förra året. 40 procent sa att de var emot det och resten var osäkra.

Får ej be

Dayans beslut var ett försök att begränsa den arabisk-israeliska konflikten och neutralisera palestinsk nationalism. Staten Israel har sedan dess upprätthållit förbudet för judar att be på Tempelplatsen. Säkerhetspolisen, polisen och Högsta domstolen har stått bakom beslutet, liksom Israels överrabbin.

Dayan tänkte att moskén för muslimer är en plats för bön medan det för judar inte är mer än ”historisk plats för åminnelse av det förflutna…”. Den israeliska försvarsministern ansåg att islam måste få uttrycka sin religiösa suveränitet – i motsats till nationell suveränitet – över platsen, att den arabisk-israeliska konflikten måste hållas på territoriell-nationell nivå och att potentialen för en konflikt mellan den judiska religionen och den muslimska religionen måste tas bort. Genom att ge judar rätten att besöka berget, försökte Dayan lugna de judiska kraven på tillbedjan och suveränitet där, skriver Jerusalem Center for Public Affairs.

Begränsade tider

Trots Dayans ursprungliga beslut, har polisen under många år inte tillåtit fritt inträde för judar som vill besöka Tempelberget. Polisen begränsar antalet judar, särskilt religiösa judar, som kan komma in. Endast ett par dussin religiösa judar får vara där på en gång, och de skuggas av Waqf-vakter och poliser som håller ett öga på dem, kontrollerar deras tillhörigheter för att försäkra sig om att de inte har ”smugglat” in en bönesjal eller bönbok, samtidigt som de noggrant konstaterar att deras läppar inte rör sig i bön.

Den tid då judar har tillgång till berget är också begränsad och vid tider av upplopp är platsen helt stängd för dem.

När Jordanien ockuperade Jerusalem blev de judiska kvarteren förstörda och alla utom en av de 35 synagogorna i Gamla stan förstördes. På den judiska begravningsplatsen vid Oljeberget var tusentals gravstenar krossade.

Israel har antagit lagen om skydd av heliga platser. Den stipulerar att dessa platser kommer att skyddas mot vanhelgande och all annan skada, och mot allt som kan försämra de olika religionernas frihet att tillträda dessa platser, eller skada känslor kopplade till dem.