Förutom regelrätta angreppskrig använde arabvärlden länge ekonomiska påtryckningsmedel för att försvaga Israel. Oljekrisen på 1970-talet är ett tydligt exempel på hur länder med goda relationer till Israel straffades av oljerika arabländer med några av Mellanösterns mest repressiva despoter.

Arabförbundets medlemsländer bojkottade även icke-israeliska företag som gjorde affärer med Israel. Även företag som gjorde affärer med företag som i sin tur gjorde affärer med Israel, svartlistades. Flera arabländer har senare lämnat den arabiska bojkotten.

Israel har endast påverkats marginellt av dessa ekonomiska bojkotter. År 2020 var Israel bland de 20 länder i världen med högst BNP per capita, enligt affärstidningen Forbes.

Rörelsen ”Boycott, Divestment, Sanctions” (BDS) har startats av palestinska aktivister med det uttalade målet att isolera Israel ekonomiskt, akademiskt, kulturellt och politiskt. Inför Eurovision Song Contest i Tel Aviv i maj 2019 uppmanade BDS-rörelsen artister och musiker att bojkotta musikfestivalen på grund av Israels värdskap.

Dagen innan finalen i Eurovision Song Contest i Tel Aviv beslutade det tyska parlamentet Förbundsdagen att stämpla BDS-rörelsen som en antisemitisk organisation.

”Argumentationsmönstren och metoderna som används av BDS-rörelsen är antisemitiska,” slog det tyska parlamentet fast. Motionen konstaterade att BDS kampanjer som uppmanar till att märka israeliska produkter med ”köp inte”-märken påminner om Nazi-regimens bojkott av judiska företag.

Även Representanthuset, USA:s lagstiftande församling, röstade i slutet av juli 2019 med stor majoritet för en resolution som förkastar bojkott-rörelsen BDS. Resolutionen menade att BDS-rörelsen ”underminerar möjligheten för en förhandlingslösning i den israelisk-palestinska konflikten genom att kräva eftergifter endast för ena parten och uppmuntra palestinierna att avstå från förhandlingar och istället förlita sig på internationella påtryckningar.”