Det judiska folkets koppling till landet

Staten Israel uppstod inte ur ett vakuum. Kopplingen mellan landet och det judiska folket går tillbaka 4000 år, men har även en modern historia som tog fart ordentligt i slutet av 1800-talet.

General Allenby promenerar in i Jerusalem en dryg månad efter Balfour-deklarationen, som stödde förslaget att upprätta ett judiskt hemland i området. Bild: US Library of Congress

För fyratusen år sedan fick Abraham enligt Bibelns första bok uppdraget från Herren: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig. Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade.”

Femhundra år senare fick Moses befallningen om Israels folk: ”Tre gånger om året ska alla av manligt kön hos dig träda fram inför Herren din Guds ansikte på den plats som han utväljer: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden.”

För tretusen år sedan började templet byggas i Jerusalem: ”Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans far David”.

Trots den babyloniska fångenskapen då Nebukadnessars tjänare Nebusaradan för 2500 år sedan brände ner Herrens hus, trots att Antiochus VI Epifanes för ca 2100 år sedan vanhelgade templet i Jerusalem och vigde det åt den olympiske Zeus och trots Jerusalems förstöring för mer än 1950 år sedan då Romarriket också fördrev judarna från området, har drömmen om Sion hållits levande av de judar som levde i förskingringen. Det skedde samtidigt som judar i diasporan utsattes för ghetton, inkvisitionen, korståg, pogromer, gula judestjärnor, anklagades för ritualmord och kristusmord.

Högerpartiet Yamina hotade att lämna koalitionen istället för att ”sitta i en vänsterregering” som inte annekterar delar av Västbanken eller driver konservativa reformer.

Det ledde till att Likud tillkännagav en ny kravlista och de låsta positionerna som plötsligt uppstod i månadsskiftet mars-april ledde till ett osäkert dödläge.

I början av april hölls ett möte mellan de båda partiledarna som ledde fram till ett gemensamt uttalande där de instruerade sina förhandlingsgrupper att försöka åstadkomma ett koalitionsavtal så snart som möjligt.

I det tredje valet i Israel på mindre än ett år fick den sittande premiärministern Benyamin Netanyahus politiska allians 58 av Knessets 120 platser. Utmanaren Benny Gantz allians – vilket förutsatte passivt stöd från Arab-majoritetens på 15 platser – hade 55 mandat.

Vågmästarpartiet Yisrael Beiteinu (Israel är vårt hem) fick sju mandat och har krävt en samlingsregering.

Den första aliyahn till det heliga landet, var en stor invandringsvåg (uppskattningsvis 25 000) av judisk immigration främst från Östeuropa och Jemen till det osmanska riket mellan 1881 och 1903.

Dessa invandringsvågor föregicks av ett helt århundrade av aktiv kristen sionism. ”Jag tror att den judiska sionismen inte skulle ha varit möjlig utan dessa 100 år av outtröttligt arbete av präster, pastorer, poeter, forskare, kartografer från Europa och Amerika…” sade Israels nuvarande premiärminister Benjamin Netanyahu under sitt besök på Livets ord i april 2000.

I början av 1896 gav Herzl ut boken ”Der Judenstaat” som argumenterade för en judisk statsbildning som den enda lösningen på de pogromer och den förföljelse som drabbade judarna i Europa. I boken skrev han: ”Idén som jag har utvecklat i denna pamflett är uråldrig: Det är upprättelsen av den judiska staten…”

På den första sionistkongressen i Basel år 1897 som Herzl var en av initiativtagarna till, beslutades att målet var att skapa ett hemland för det judiska folket i Eretz Israel. Efter kongressen skrev Herzl i sin dagbok: ”I Basel skapade jag den judiska staten. Om fem år kanske, och helt säkert om femtio, kommer alla att inse det. Om ni vill det, är det inte bara en dröm.”

Eliezer Ben-Yehuda började skapa en modern hebreisk ordbok när han anlände till Israel år 1881 och ägnade hela sitt liv till att expandera språket och utveckla nya ord.

Under första världskriget föll ottomanska riket samman och den 11 december 1917 intogs Jerusalem av brittiska styrkor ledda av general Edmund Allenby.

Den 2 november 1917, en dryg månad innan general Allenby intog Jerusalem, meddelade den brittiske utrikesministern Arthur James Balfour att den brittiska regeringen stödde förslaget att upprätta ett judiskt hemland i dåvarande Palestina.

Det judiska folkets rätt till ett hemland i dåvarande Palestinamandatet fastslogs sedan på San Remo-konferensen i april 1920, där de första världskrigets allierade segermakter samlades och kom överens.

Den 24 juli 1922 erkände FN:s föregångare Nationernas förbund officiellt ”det judiska folkets historiska samband med Palestina”, och var eniga om formuleringen av syftet att ”återskapa ett nationalhem åt det judiska folket i Palestina”.

Den 29 november 1947 – 50 år efter första sionistkongressen –föreslog FN att Palestina skulle delas i en judisk och en arabisk del. Den 14 maj 1948 utropar David Ben Gurion staten Israel – med ett fotografi av Theodor Herzl på väggen bakom sig.