Västbanken är ett område väster om Jordanfloden som historiskt är känt som Judéen och Samarien. Efter 1948 års arabiska anfallskrig mot den nybildade israeliska staten ockuperades och annekterades området av Transjordanien, som bytte namn till Jordanien för att markera sitt ägandeskap av området även väster om Jordan. Samtliga judar fördrevs då från området – utan några internationella protester.

Israel tog området från Jordanien under sexdagarskriget 1967 och det är tveksamt om begreppet ockupation är tillämpbart, dels eftersom Jordanien inte längre (sedan år 1988) gör anspråk på Västbanken och dels för att Västbanken intogs i samband med ett försvarskrig mot attackerande grannländer.

Efter Oslo-avtalen 1993 delades Västbankens upp i tre administrativa delar där områdets slutliga status skulle bli föremål för en kommande uppgörelse mellan Israel och den palestinska myndigheten. I område A (under den palestinska myndighetens politiska och militära styre) och B (under den palestinska myndighetens styre men med gemensam israelisk och palestinsk säkerhetsbevakning) finns inga israeliska invånare och det är förenat med livsfara att som jude befinna sig i dessa områden. Det finns drygt 2 miljoner araber på Västbanken.

Enligt FN bor det 650 000 judar i C-området (som är under israeliskt styre), varav drygt 220 000 bor i östra Jerusalem.

Det finns 1,9 miljoner araber med fullvärdigt israeliskt medborgarskap i Israel, medan judar som bor på Västbanken av säkerhetsskäl måste skyddas av israeliska myndigheter.