Yom Kippur och Pesach

Yom Kippur, som i år infaller den 25 september, är tillsammans med bland annat Pesach en av de viktigaste judiska högtiderna. Båda dessa högtider handlar om försoning, förlåtelse från synd och befrielse från straff.

I slutet av Yom Kippur blåser man i en Shofar för att markera slutet på fastan. Foto: Florian Voggeneder

Yom Kippur, den stora försoningsdagen, beskrivs i Bibeln första gången i kapitel 16 i tredje Moseboken. Där talar Herren till Mose efter att Arons båda söner Nadab och Abihu hade dött när de trädde fram inför Herrens ansikte med fyrfat med främmande eld.

”Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in i helgedomen innanför förhänget framför nådastolen på arken, så att han inte dör” (svenska folkbibeln 2015), löd instruktionen då Herren skulle uppenbara sig i molnet över nådastolen.

Aron skulle ha med sig en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer när han på försoningsdagen en gång om året gick in i helgedomen och skulle ha på sig linnekläder och bada sin kropp i vatten. Israeliternas församling skulle ge Aron två bockar till syndoffer och en bagge till brännoffer. Aron skulle själv föra fram sin syndoffertjur ”och bringa försoning för sig själv och sitt hus”.

Israeliternas två bockarna skulle ställas inför Herrens ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet, där Aron skulle dra lott om dem. Den ena skulle offras som syndoffer medan den andra skulle sändas i väg ut i öknen för att ta bort synden.

Försoning för sig själv

Aron skulle därefter slakta sin syndoffertjur till försoning för sig själv och sitt hus och sedan ta ett fyrfat, fullt med glöd från altaret som står inför Herrens ansikte, fylla sina händer med krossad, väldoftande rökelse och bära in det innanför förlåten. Rökelsen skulle läggas på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse täckte nådastolen över vittnesbördet för att Aron inte skulle dö.

Därefter skulle tjurens blod stänkas sju gånger med Arons finger framför nådastolen innan han slaktade folkets syndofferbock för att stänka dess blod sju gånger på och framför nådastolen. Så skulle han föra försoning för helgedomen och rena den från Israels barns synder, orenheter och brott.

Aron skulle sedan han fört fram den levande bocken, lägga båda händerna på bockens huvud och bekänna Israels barns alla missgärningar, brott och synder över honom och lägga dem på bockens huvud. Sedan skulle bocken bära folkets missgärningar ut i ödemarken.

Försoningsdagen, som skulle hållas för evigt på den tionde dagen i den sjunde månaden, innebar fasta och vila från arbete.

Att gå förbi

Vid påskhögtiden som skulle firas 7 månader före försoningsdagen och beskrivs i andra Moseboken 12:1, säger Herren till Mose och Aron inför uttåget i Egypten att högtiden skulle hållas på den tionde dagen i den första (och främsta) av årets månader. Då skulle varje familjefar ta ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön och slakta det i skymningen. Blodet skulle sedan strykas på båda dörrposterna och på övre dörrträt i husen där man äter det. Köttet – stekt över eld med huvud, fötter och innanmäte – skulle ätas samma natt med osyrat bröd och bittra örter.

Påsk kommer från hebreiskans pesach som betyder ”gå förbi” eller ”skona”. Högtiden ska för alltid påminna om att Herren gick förbi och skonade israeliternas hus i Egypten, när han slog egyptierna.