På senare tid har en rad teologer på den politiska vänsterkanten drivit kampanjer mot nationalstaten och dess våldsmonopol, kritiserat dem som menar att den västerländska civilisationen hotas av en allians mellan postkommunististiska och islamistiska diktaturer, samtidigt som de har osynliggjort Israels utsatthet i Mellanöstern.
I sin argumentation blundar de för Iran och dess terrornätverk, som har det uttalade målet att utplåna den judiska staten – och som tillsammans med Ryssland och Kina vill utmana den rådande världsordningen. Ryssland, Iran och Kina ägnar sig redan i dag åt krigsförberelser mot Sverige, enligt Säpo.
De socialistiska tankegångarna om att nationalstaten bör upphöra, försvarsmakten läggas ned och att det militära hotet från barbariska diktaturer är överdrivet är ingen ny företeelse.
Winston Churchill sågs på 1930-talet som en överdriven alarmist när han kritiserade oviljan att upprusta inför hotet från Hitler, men som 65-åring klev han in på världsscenen och bidrog till att rädda den västerländska civilisationen, som delvis byggts på kristna värderingar. Churchill själv beklagade ”den olyckliga vanan hos civiliserade samhällen att sova tills faran nästan övermannar dem”.
Även om Churchills konservative företrädare Neville Chamberlain och hans uttryck ”Peace for our time” är den som mest förknippas med försöken att avvärja krig genom eftergifter till Hitler, berodde bristen på beredskap – precis som i dag – till stor del på socialisternas betoning på nedrustning och en naiv övertro på Nationernas Förbund som garant för fred.
George Lansbury, kristen pacifist och partiledare för Labour år 1932-1935, förespråkade ensidig nedrustning inför fascistisk upprustning och besökte både Hitler och Mussolini. ”Jag kände att kristendomen i sin renaste mening kunde ha haft en chans hos honom” sade socialisten Lansbury efter ett Hitler-besök.
Teologer som Joel Halldorf och Micael Grenholm har ifrågasatt USA:s och Israels avsikter i kriget mot Iran och dess terrorgrupper Hamas och Hizbollah, samt rest tvivel om det judiska folkets rätt till landet Israel. Halldorf och Grenholm vänder samtidigt bort blicken från massakern på uppskattningsvis 30-40000 iranier nu i januari, från omfattande förföljelse av kristna i en rad muslimska länder, liksom från muslimvärldens judehat som cementeras via skolböcker, medier, politiska utspel m.m.
Det faktum att arabvärlden vägrade att erkänna judarnas folkrättsliga rätt till sitt historiska hemland (enligt Balfourdeklarationen, San Remo, FN:s delningsplan m.m.) i efterdyningarna av Förintelsen förbises också, liksom det faktum att 800 000 judar jagades iväg från arabländerna efter att staten Israel bildades år 1948.
Micael Grenholm glorifierar pacifismen och förespråkar följaktligen ensidig svensk nedrustning inför rysk upprustning.
Sommaren 2021 kom docenten och idéhistorikern Johan Sundeen ut med rapporten ”När teologi blev 68-ideologi” där han beskriver hur etableringen av en Israelfientlig opinion i svensk kristenhet gick till. Den lilla rännil som 1965 startade i Moskva och spred sig till vissa vänsterkretsar i Sverige kunde snart växa till en stor flod som påverkade både kyrka och samhälle.
Från 1970-talet och framåt hävdade exempelvis kända författare som Sigbert Axelson och Carl-Henrik Grenholm i tidningen Broderskap och i rörelsens studiematerial att den judiska staten stred mot Bibelns profetior. Grenholm skrev (Broderskap nr 10, 1971): ”Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”
Carl-Henrik Grenholm har på senare tid reviderat sitt uttalande medan sonen Micael Grenholms hemsida ”Hela pingsten” bemöter kritikerna genom att påstå att uttalandet är taget ur sitt sammanhang samt att kritikerna gör ”en höna av en fjäder” (2 juni 2021).
Johan Sundeens rapport menade istället att ”historiskt sett har teologiska vetenskapliga miljöer ofta varit en jordmån för antisemitism”.
