Iran spelar en central roll för att förena palestinska nationalister, islamister, marxister och europeiska revolutionära grupper. Målet är att manipulera opinionen i Väst, konstaterar en ny bok.
– Fransmännen är djupt fascinerade av revolution och Ayatollah Khomeini presenteras som en förförisk revolutionär, menar den franske författaren Jean-Marie Montali.
I början av juli intervjuades Jean-Marie Montali av Jerusalem Post om sin nya bok som beskriver Irans spion- och inflytandenätverk i Frankrike som beskriver hur väst har fallit offer för manipulation från Teheran. Bokens medförfattare Emmanuel Razavi Tehran’s Octopus (Teherans bläckfisk) är specialist på Iran och på det Muslimska brödraskapet.
Den islamiska regimens inflytande över Frankrike och resten av världen är utgångspunkten för. Irans relation till Frankrike kan belysas av platsen som Khomeini valde efter sin exil år 1978: Neauphle-le-Château, en liten stad i Yvelines-regionen i Frankrike.
Boken beskriver hur den franske presidenten Valéry Giscard d’Estaing förklarade att Khomeini hade ”kommit till Frankrike under vanliga förhållanden och bosatt sig inte som politisk flykting utan som utländsk medborgare bosatt i Frankrike.”
Boken kallar detta ett svek mot shahens sista anhängare och mot miljontals iranier, ett svek som har fortsatt genom hela regimens historia, fortsätter författarna.
Efter att Israel attackerade iranska mål den 13 juni, gick västerlänningar från extremvänstern samman med islamistiska demonstranter för att skandera stöd för den islamiska regimen. Denna osannolika allians mellan oförenliga grupper var ingen tillfällighet.
– 1979 var Yasser Arafat den första stora ledaren som besökte den högsta ledaren, Khomeini, och i det ögonblicket förklarade de två att ”Vägen till Jerusalem går genom Teheran”, förklarade Montali för Jerusalem Post och beskrev hur detta kopplade samman extremvänstern och islamistiska rörelser.
– Du vet, i de libanesiska träningslägren i Beqaadalen fanns det palestinska nationalister, islamister, marxister och europeiska revolutionära grupper. Denna kontinuitet som jag pratar om sträcker sig hela vägen fram till idag, inklusive händelserna den 7 oktober.
– Man hör många säga att det var en Hamas-operation. Men det var en samordnad Iranledd aktion, som involverade andra palestinska rörelser, en allians mellan marxism, nationalism och islamism.
Montali menar att denna anti-israeliska inställning har fått ett särskilt grepp om Frankrike på grund av fascinationen för revolution. Vid tiden för den iranska revolutionen 1979 hade extremvänsterns intellektuella förlorat sina ikoner, eftersom Mao, Castro och Guevara visade sig vara misslyckanden.
– Plötsligt dyker en ny ’Guevara’ upp – men i Teheran, iklädd turban. Och den här mannen hade varit i exil i Frankrike i 112 dagar. Han hade utseendet av en vis gammal man, karismatisk… Det var väldigt förföriskt, sade Montali till Jerusalem Post och påpekade att man hade kunnat tro att Frankrike, ”som älskar sin sekularism”, skulle vara immun mot detta.
Han beskriver hur Det muslimska brödraskapet och Islamiska Republiken Iran är starkt sammankopplade och att Khomeini redan före den islamiska revolutionen var i nära kontakt med Muslimska Brödraskapet och översatte Muslimska Brödraskapets tänkares skrifter.
Muslimska brödraskapet, Hamas och al-Qaida kan härledas från 1920-talet då Hassan al-Banna i Egypten och stormuftin i Jerusalem, Haj Amin al-Husseini, samverkade kring en djupt antisemitisk agenda som drivs ideologiskt genom mord och våld.
Under senare hälften av 1930-talet fick de ekonomiskt och ideologiskt stöd från Nazityskland, och efter andra världskriget fick de hjälp av tyska nazister som fördes till Egypten. Det var stormuftin som först gjorde närmanden till Nazityskland och den 28 november 1941 träffade han Hitler.
Nu i maj pekades Sverige ut i en fransk rapport om hur Muslimska brödraskapet har infiltrerat västvärlden. Enligt den franska tidningen Le Monde nämns Sverige flera gånger i rapporten. ”…Sverige är hemvist för en aktiv gren av rörelsen…” står det bland annat.
Muslimska brödraskapets gynnsamma situation förklaras med den ”…stora toleransen mot svensk mångkulturpolitik och de goda relationerna mellan rörelsen och lokala politiska partier, i synnerhet det svenska socialdemokratiska partiet.”
Ansvariga för europeiska länders kontraspionage berättade för författarna att Iran infiltrerar och påverkar invandrare som sedan blir en del av det franska samhället och fortsätter att agera utifrån att Iran drar i trådarna.
Montali menar att den 7 oktober 2023 innebar en radikal förändring i allmänhetens reaktion på terror.
– Historiskt sett, när det sker en terroristattack någonstans i världen, är vi alla överens om att fördöma den. Vi kallar det barbariskt. Vi säger att det är terrorism. Vi är inte rädda för att använda ordet. Men här har vi bevittnat en galen omvändning av språket: Hamas blev på något sätt en ”motståndsorganisation”, fortsatte han och beskrev hur Västbanken var jordansk och Gaza-remsan egyptisk när PLO grundades 1964.
– Ändå hade PLO slagordet ”Från floden till havet”. Och samma slagord används nu av marxister, nationalister, islamister, palestinska grupper och terroristorganisationer. Vad betyder det? Det betyder en region fri från judar. I Tyskland skulle det ha kallats ”Judenrein” – fri från judar. Inga fler judar.
En av bokens viktigaste källor är en man som arbetade inom den iranska administrationen, i Khameinis inre krets.
– Jag tror inte att mullorna anser att Frankrike är en fiende, sa han.
– I media eller offentligt säger de att Europa och Frankrike är fienden, men det är retorik. I praktiken har Islamiska republiken aldrig brutit sina diplomatiska förbindelser med Frankrike, till skillnad från Storbritannien.
– Frankrike har investerat miljarder dollar i den iranska bil- och oljeindustrin och har aldrig riktigt genomdrivit sanktioner mot regimen. Frankrikes stora muslimska samfund har en ganska positiv syn på regimen. Irans relationer med Frankrike är av kooperativ-rivaliserande karaktär, liksom med Turkiet, sa källan.
I avsnittet om infiltratörer från Al Quds-styrkan diskuterar boken hur sändebud från Islamiska republiken Iran deltar i konferenser där de, med skenbar neutralitet, vidarebefordrar budskapen från ett land som på hemmaplan blodigt förtrycker folkliga protester.
På universiteten talar man om kulturell öppenhet medan Iran i tysthet producerar drönare och centrifuger och ”drömmer om ett shiitiskt imperium… från Persiska viken till Medelhavet.
– Ändå förblir bödlarna, även i vita handskar, bödlar, står det i boken.
– Och missta er inte: Revolutionsgardets skrämmande Quds-styrka, soldater i kaosstrategin, är fortfarande aktiv. Det är järnhanden under de vita handskarna.
