Kyrkans historiska antisemitism

Europas långvariga antisemitism har kyrkliga rötter och Hitler fullbordade den etniska rensning av Europas judar som kyrkan lade grunden för. Förintelsen kunde därför ske tack vare aktivt eller passivt stöd från Europas historiska kyrkor.

Kyrkans korståg förstörde många judiska samhällen i Europa. I Frankrike utvisades judar från år 1182 samtidigt som deras egendom konfiskerades. Under 1200-talet utvisades alla judar från England och på 1490-talet utvisades alla judar från Spanien och Portugal. Illustration: Commons wikimedia

Några generationer efter att Jerusalem förstördes, 70 e.kr, fanns det judar nästan överallt i det romerska riket och tusen år senare hade många judiska samhällen etablerats runt om i Europa.
Kyrkans allians med makten hade då blivit grogrunden för en judefientlighet med kristna förtecken. Under 1100-talet utförde kyrkan korståg, massakrer och judeförföljelser och anklagade judarna för att vara Kristusmördare. De beskylldes för rituella mord och påstods ha använt blod från kristna barn för sina judiska påsk-ritualer.
På 1300-talet svepte en våg av judeförföljelser fram över den europeiska kontinenten vars regenter bekände sig som kristna. År 1290 fördrevs alla judar från England, år 1394 skedde samma sak i Frankrike och år 1421 utvisades judarna i Österrike. År 1492 förklarade Spaniens kungapar att alla judar som inte lämnade landet skulle avrättas och omkring 200 000 judar vars förfäder bott i landet i hundratals år tvingades fly. Från 1800-talet skedde pogromer i Tsar-Ryssland med ortodoxa kyrkans stöd.

Antisemitismen kom till de nordiska länderna långt innan judarna kom dit. I Uppsala domkyrka finns en skulptur från 1300-talet som avbildar judar som diar en sugga. Samtida antisemitiska ”judesuggor” finns runt om i Europa. Judar fick vid denna tid inte äga land i England, många arresterades eller avrättades och år 1290 fördrevs alltså alla judar från landet. I Frankrike plundrades judar på sin egendom, synagogor omvandlades till kyrkor och judarna fördrevs i omgångar. Omkring 300 000 judar tvingades fly, konvertera eller mördades vid inkvisitionen i Spanien och Portugal från slutet av 1400-talet.
Det första beviset på att judar befann sig i Sverige var en judisk läkare i tjänst hos Gustav Vasa i mitten av 1500-talet. Den 4 februari 1619 dömdes tre så kallade judaister (kristna som var intresserade av judendomen) till döden. Från 1686 till år 1775 fanns en kyrkolag som innebar att judar som kom till Sverige och ville stanna var tvungna att övergå till den lutherska läran.
1775 kom den tyske sigillgravören Aaron Isaac till Sverige och fick ett skyddsbrev av kung Gustaf III. Aaron Isaac som kallats ”den förste juden i Sverige” fick rätt att bosätta sig i Sverige och tillstånd att starta Sveriges första judiska församling. Först i februari 1870 beslöt riksdagen att ge judar rätten att inneha statliga tjänster och de kunde då även väljas in i riksdagen.

Antisemitismen i det ryska imperiet ledde till många pogromer och under 1800-talet förbjöds judar att migrera till centrala Ryssland om de inte konverterade till den rysk-ortodoxa statsreligionen. Efter mordet på tsar Alexander II i mars 1881 utlöstes omfattande antijudiska pogromer. Judarna anklagades officiellt för tsarens död och ryska medier ägnade sig åt ohämmad antisemitisk propaganda. Pogromerna resulterade i en massutvandring av judar till Västeuropa. Uppskattningsvis 2,5 miljoner judar lämnade Ryssland.
Den ryska revolutionen avslutade officiellt en månghundraårig antisemitism i det ryska imperiet, men redan i augusti 1919 beslagtogs judiska fastigheter och synagogor av den sovjetiska regeringen och många judiska samfund upplöstes.
Antisemitismen främjades senare av Stalin och nådde nya höjder efter 1948 då många judiska poeter, författare, målare och skulptörer arresterades eller dödades. Stalin trodde precis som Hitler att det fanns en ”judisk världskonspiration”. Antisemitismen i Sovjetunionen nådde återigen sin topp efter sexdagarskriget 1967.

Judarnas centrala plats i Bibeln blev ett problem för tyska teologer redan i slutet av 1800-talet. När nazisterna kom till makten 1933 tillsattes en lojal riksbiskop i en regimstyrd rikskyrka och en Nazi-bibel som eliminerade judiska hänvisningar togs fram. Den kyrkliga antisemitismen blev en grogrund för socialdarwinistiska idéer och rasbiologi som Hitler inspirerades av.
Strax innan sin död i juli 2023 blev Anders Gerdmar, rektor för Skandinavisk Teologisk Högskola (STH), docent vid Uppsala universitet och professor vid Southeastern University i Lakeland i Florida, klar med boken ”Salvation is from the Jews” som gavs ut på det prestigefyllda amerikanska förlaget Brill förra året. Boken skildrar hur den berömde tyske teologen Rudolf Bultmann utan vetenskapligt stöd och utifrån en antijudisk bibeltolkning bl a tog bort Jesu egna ord om att frälsningen kommer från judarna från den tyska Bibeln. Bultmanns agerande legitimerade Hitlers Förintelse, som innebar att sex miljoner judar mördades.