Shiva Asar B’tammuz

Den sjuttonde dagen i den fjärde månaden Tammuz är en judisk fastedag då man minns hur Jerusalems murar bröts ned före förstörelsen av det andra templet. Dagen markerar början på en tre veckors sorgeperiod som leder fram till Tisha B’Av, en högtiden där man minns förstörelsen av Jerusalems tempel samt landsförvisningen från Israel.

Nebukadnessars armé bränner ner Jerusalem knappt 600 år f.Kr.Under den babyloniska belägringen av Jerusalem upphörde det dagliga offret eftersom inga får fanns tillgängliga. Målningen är från 1600-talet från någon i kretsen kring konstnären Juan de la Corte

Shiva Asar B’tammuz, som i år infaller den 13 juli enligt den gregorianska kalendern, minns också traditionellt förstörelsen av de två tavlorna med de tio budorden och andra historiska tragedier som har drabbat det judiska folket under denna dag.
Tammuzfastan är enligt Rabbi Akivas (som levde ca 50–135 e.Kr) den fasta som nämns i Sakarja bok som ”fastan i den fjärde [månaden]” (Sakarja 8:19).
Enligt Mishna, som sammanställdes omkring år 200 e.Kr och är den första större skriftliga sammanställningen av judiska muntliga traditioner, drabbades det judiska folket av flera olyckor just denna dag: Förutom att Moses bröt sönder de två stentavlorna på berget Sinai när han såg guldkalven och att stadsmurarna bröts sönder i samband med den romerska belägringen av Jerusalem (vilket ledde till förstörelsen av det andra templet på Tisha B’Av) så ska den romerske militärledaren Apostomus strax innan Bar Kochbas-upproret ha bränt en Torahrulle just på detta datum.

Den sjuttonde Tammuz minns den babyloniska belägringen av Jerusalem då det dagliga offret upphörde eftersom inga får fanns tillgängliga. Högtiden inträffar fyrtio dagar efter den judiska högtiden Shavuot då Mose gick upp på berget Sinai och stannade där i fyrtio dagar. Israels barn gjorde under denna period guldkalven (den sextonde Tammuz) när det såg ut som att Mose inte skulle komma tillbaka. När Mose kom ner nästa dag (fyrtio dagar efter Shavout) och såg israeliternas avgudadyrkan som bröt mot de lagar som han precis hade fått från Gud krossade han stentavlorna på marken.
Fastedagen varar från gryning till strax efter skymningen. Vissa judar avstår från att lyssna på musik, offentlig underhållning eller hårklippning på denna fastedag.
Den 17:e Tammuz är den andra av de fyra fastorna som minns förstörelsen av templet och den judiska exilen. Den första fastan, den tionde Tevet, markerar årsdagen för belägringen av Jerusalem 588 år före vår tidräkning (i den gregorianska kalendern infaller den tionde Tevet någon gång under december eller januari).

Den 17:e Tammuz infaller tre veckor före heldagsfastan den nionde Av men är också historiskt förknippad med Gedaljas fasta, som firas på den tredje dagen i Tishrei – dagen efter Rosh Hashanah, det judiska nyåret. Mordet på Gedalja (2 Kung. 25:25), som hade utsetts till ståthållare i Juda av babylonierna efter förstörelsen av det första templet, ledde till ytterligare exil och förlust av självstyre för det judiska folket.
De tre veckorna som börjar med den 17:e i månaden Tammuz och slutar med den nionde i månaden Av är kända som Bein haMetzarim (mellan ”sunden” eller mellan ”de trånga passagerna”, det vill säga mellan nöddagarna). De tre sorgeveckorna kallas också rätt och slätt ”De tre veckorna”.
Den äldsta bevarade referensen till dessa dagar som Bein haMetzarim finns i Eikhah Rabbati,
en kommentar till Klagovisorna från den talmudiska perioden som troligen är sammanställd
under fjärde århundradet e.Kr. Klagovisorna 1:3 ”Alla hennes [Sions] förföljare hann upp
henne mellan sunden.” Folkbibeln använder här i stället uttrycket ”… i hennes nöd”.