Den israeliska självständighetsförklaringen proklamerades i Tel Aviv den 14 maj 1948 av landets blivande premiärminister David Ben-Gurion.
Under de 78 år som den moderna staten Israel har funnits har landet upplevt tillväxt och framgång trots att landet utkämpat krig eller konflikter ungefär vart femte år.
Självständighetsförklaringen i maj 1948 deklarerade att den judisk staten Israel skulle upprättas vid upphörandet av det brittiska mandatet vid midnatt samma dag. Dagen firas sedan dess som självständighetsdagen i Israel, en nationell helgdag varje år den 5 Iyar 5708 enligt judisk tidräkning, vilket i år inföll den 22 april enligt vår tideräkning.
Tanken på att återupprätta Idén om ett judiskt hemland i området hade väckts i mitten av 1800-talet. År 1917 uttryckte den brittiske utrikesministern Arthur Balfour sitt stöd för denna tanke i ett brev till den brittisk-judiske ledaren Lord Rothschild, en deklaration som blev känd som Balfourdeklarationen.
Efter första världskriget erövrade Storbritannien området från ottomanska riket och på San Remo-konferensen den 25 april 1920 följdes Balfourdeklarationen upp med en resolution till förmån för upprättandet av ett nationellt hem för det judiska folket i Det brittiska palestina-mandatet.
FN-beslut nobbades av arabländer
Efter det andra världskriget överlämnade britterna frågan till det nyetablerade Förenta nationerna som i november 1947 beslutade att en judisk stat skulle få omkring 56 procent av landytan i mandatet. Planen accepterades av den judiska befolkningen, men avvisades av den arabiska befolkningen och av omgivande arabländer.
Grannstaterna i Arabförbundet, som förfogar över 600 gånger mer landyta än Israel, motsatte sig FN-beslutet och i ett telegram den 15 maj 1948 till FN:s generalsekreterare hävdade Arabförbundets generalsekreterare att ”arabstaterna finner sig tvungna att ingripa för att återställa lag och ordning och för att stoppa ytterligare blodsutgjutelse”.
Under de närmaste dagarna efter deklarationen anfölls Israel av arméer från Egypten, Transjordanien, Irak och Syrien som ville kasta judarna i havet. I detta försvarskrig behöll Israel sin självständighet och ökade sin landyta med nästan 50 procent jämfört med FN:s delningsplan från 1947.
Vägrar acceptera en judisk stat
Flera arabländer har fortfarande inte erkänt och slutit fred med Israel. Under de 78 år som staten Israel har existerat har landet utkämpat krig och konflikter ungefär vart femte år med sina fientliga grannar. Arabiska grannländer och terrorgrupper har gång på gång anfallit landet i sina försök att utplåna den judiska staten.
Egypten, Jordanien, Syrien, Irak, Saudiarabien, Kuwait, Algeriet och andra grannländer har i omgångar deltagit i strider mot Israel. När Egypten ockuperade Gaza i mitten av 1960-talet började landet lansera begreppet palestinier om de araber som bodde i Israel samtidigt som PLO (Palestinska befrielseorganisationen) bildades. Det områden som skulle ”befrias” var inte Västbanken och Gaza som då var ockuperat av arabländerna Egypten och Jordanien, utan själva Israel.
Terrorkrig
Palestinska terrorgrupper som utgått från Jordanien och Libanon har sedan dess startat en rad krig mot Israel vilket lett till att palestiniernas officiella organisation PLO först utvisades från Jordanien och sedan från Libanon.
De senaste decennierna har Israel utkämpat en rad krig mot de Iranstödda terrorgrupperna Hamas och Hizbollah som etablerade sig i södra Libanon och på Gazaremsan när Israel drog till tillbaka från dessa områden.
Efter massakern från terrorgruppen Hamas mot södra Israel den 7 oktober 2023 har Israel utkämpat ett krig mot Iran och mot terrorgrupperna Hamas, Hizbollah och Huthi, som alla understöds av Iran.
Under alla dessa år av återkommande krig har landet Israel upplevt ekonomisk tillväxt, etablerat Mellanösterns enda demokrati och blivit världsledande när det gäller uppfinningar och företagsamhet.
