250 år av judiskt liv i Sverige

Sverige är ett av få europeiska länder där det bor fler judar i dag än innan andra världskriget. På grund av den ökande antisemitismen och Europas historiska antisemitism har Sveriges regering beslutat att synliggöra judisk kultur, tradition och liv genom att i år fira 250 år av judiskt liv i landet.

1775 kom den tyske sigillgravören Aaron Isaac till Sverige och fick ett skyddsbrev av kung Gustaf III. Han fick även tillstånd att starta Sveriges första judiska församling.

År 1775 kom den tyske sigillgravören Aaron Isaac till Sverige och fick ett skyddsbrev av kung Gustaf III. Aaron Isaac som kallats ”den förste juden i Sverige” fick tillstånd att starta Sveriges första judiska församling. Först i februari 1870 beslöt riksdagen att ge judar rätten att inneha statliga tjänster och de kunde då även väljas in i riksdagen.
Beslutet att fira judiskt liv i Sverige ska ses mot bakgrund av Europas historiska antisemitism, som nu har fått ett nytt uppsving via influenser från Mellanöstern. Det fanns mer än 10 miljoner judar i Europa för drygt 100 år sedan. Via pogromer i ryska imperiet och nazisternas folkmord därefter, har kontinenten nästan etniskt rensats från judar. Drygt en miljon judar finns ännu kvar.
Att det för drygt ett sekel sedan fanns 10 miljoner judar i Europa beror på händelser kring vår tideräknings början då Romarriket ockuperade Israel 2 000 år efter att patriarkerna Abraham, Isak och Jakob bodde där. Så småningom förstördes templet, Jerusalem gjordes till en romersk stad och ett tempel till Jupiter byggdes på Tempelberget. De flesta judar drevs bort och förbjöds att bo kvar.
Dessförinnan hade en grekisk stormakt våldfört sig på landet och Antiochos IV Epifanes byggt ett altare till Jupiters, grekiske motsvarighet Zeus i templet?
Assyriska, babyloniska och persiska stormakter hade föregått grekerna och efter romarnas ockupation lade bysantiner, araber, korsfarare, mamluker, osmaner och britter under sig området innan det judiska folket efter 2000 år i förskingring – med stöd av mångtusenårig koppling och ett beslut i FN:s generalförsamling – fick tillbaka sitt forna hemland.

Judarnas flytt till vår kontinent skedde ibland frivilligt för att söka en bättre framtid, men ofta efter tvångsförvisningar och krig. Tusen år efter Jerusalems förstöring hade många judiska samhällen etablerats runt om i Europa.
Kyrkans allians med makten blev grogrunden till en antisemitism med kristna förtecken som ledde till korståg, massakrer och judeförföljelser på 1100-talet där judarna anklagades för att vara Kristusmördare, beskylldes för rituella mord och påstods ha använt blod från kristna barn för sina påskritualer.
I Uppsala domkyrka finns en skulptur från 1300-talet – långt innan judarna kom hit – som avbildar judar som diar en sugga. Hundratusentals judar fördrevs från länder som England, Frankrike, Spanien och Portugal.
Kring sekelskiftet år 1900 flydde omkring 2 000 judar judar till Sverige från pogromerna i Östeuropa. Under 1930-talets judeförföljelser i Nazi-tyskland tog Sverige enligt Judiska museet endast emot ca 3 000 judar, på grund av en restriktiv flyktingpolitik.
Redan år 1909 hade svenska sällskapet för rashygien bildats och Sverige blev ledande inom den rasbiologiska ”forskningen”. I maj 1921 beslöt Riksdagen med brett stöd att inrätta Statens institut för rasbiologi.

I oktober 1939 – en månad innan Kristallnatten – uppmanades tyska myndigheter av Sverige och Schweiz att stämpla ett ”J” i judiska pass för att underlätta avvisning vid gränsen. Två veckor senare skrev Socialstyrelsen ett hemligt cirkulär om att tyskar med J-stämpel skulle avvisas.
När krigslyckan vände till de allierades fördel och Förintelsen kom till Norge hösten 1942 började UD utveckla ett byråkratiskt motstånd mot Förintelsen. Upptäckten att svensk anknytning innebar skydd för judar som skulle deporteras, ledde till att svenska diplomater deltog i förhandlingar med myndigheter i Tyskland, Norge, Frankrike, Danmark och Ungern.
Tusentals judar i bland annat Norge, Danmark och Ungern kunde räddas genom UD:s räddningsaktioner, som fick sin kulmen i Budapest 1944 där Raoul Wallenberg, svenskhusen och svenska skyddspass räddade tiotusentals människor. Vid krigsslutet fanns cirka 200 000 flyktingar i Sverige, varav 20 000 var judar.
2 700 polsk-judiska flyktingar kom till Sverige i slutet av 1960-talet efter antisemitisk förföljelse i kommunistiska Polen trots att nästan alla av Polens omkring 3,5 miljoner judar mördades i Förintelsen.

Efter Syrienkriget och efterföljande flyktingkris har antisemitiska föreställningar från Mellanöstern gett ny energi till judehatet i Europa. Det är nämligen inte bara Europa som har fördrivit sin judiska befolkning. Omkring 800 000 judar, ofta med mångtusenåriga rötter, jagades iväg från arabländer och berövades ofta sina tillgångar efter att arabvärlden misslyckats med att utplåna den nybildade judiska staten år 1948. Trots att dessa länder i stor utsträckning nu saknar en judisk befolkning är synen på judar negativ. I länder som Jordanien och Egypten, som har fredsavtal med Israel, har nästan alla en negativ uppfattning om judar (Jordanien 97 procent, Egypten 95 procent), enligt en undersökning av Pew Research Center (PEW) från 2010.
En rapport från 2017 från Center for Research on Extremism på Oslo Universitet visar att ”individer med muslimsk bakgrund sticker ut bland förövarna av antisemitiskt våld i Västeuropa”. År 2021 planerade iranska agenter att mörda Aron Verständig, ordförande för Judiska centralrådet och barnbarn till tre personer som överlevde Förintelsen.
Aron Verständig menar att konflikter i Israel även påverkar antisemitismen i Sverige. 
”Redan den 7 oktober 2023, när vi kunde se den här hemska terrorattacken i Israel, förstod vi att det skulle leda till ökad antisemitism i Sverige. Samtliga judiska församlingar i Norden beslutade omgående att höja säkerhetsnivån”, sade han när en film om Hamas massaker visades för svenska journalister i Judiska församlingen den 9 november 2023. Verständig konstaterade att propalestinska grupper efter Hamas massaker har ordnat demonstrationer där nazistiska NRM och kommunistiska grupper deltagit.