Den tyska tidningen Bild, en av Europas mest lästa tidningar, har identifierat vem som egentligen orsakat lidandet i Gaza och vem som skrupelfritt utnyttjar det för sina egna syften. Tidningen efterlyser en politisk av-nazifiering av Gaza – som i Tyskland efter 1945.
Bilderna från Gaza är svåra att ta in. Skottskadade hem, svältande barn, desperata föräldrar – civilas lidande är verkligt, djupt och dagligt. Den som inte känner medkänsla inför detta har förlorat all empati. Ingen ska behöva leva så här. Inget barn ska växa upp i ruiner. Detta krig måste ta slut – ju förr, desto bättre, skriver Bild och beskriver sedan tio punkter som tidningen menar glöms bort i debatten:
1. Hamas vill att befolkningen ska svälta
När Israel för första gången sedan krigsutbrottet levererade mat direkt till Gazas befolkning – utan att överlämna biståndet till Hamas – blev reaktionen hysterisk ilska från terroristerna och deras sympatisörer, till och med dödshot mot alla som vågade acceptera bröd, nudlar och mjöl.
Varför? För att en affärsmodell på flera miljoner dollar är hotad. För att Hamas i årtionden har berikat sig genom humanitärt bistånd, inklusive att sälja vidare mat till orimliga priser, och därigenom finansierat terrorism – och dess ledares rikedom.
Det faktum att till och med FN-representanter kritiserade dessa matleveransar visar återigen hur djupt deras medbrottslighet går.
2. Västvärlden delar skulden för Gazakatastrofen
Västvärlden stödde Hamas medan terroristerna obehindrat förvandlade kustremsan till ett terrornäste. Det var ingen hemlighet att Hamas grävde hundratals kilometer tunnlar och etablerade sig i sjukhus, förskolor och bostadshus.
Och vad gjorde Europa? De fortsatte plikttroget att överföra miljarder till hjälporganisationer som antingen tittade åt andra hållet eller spelade med. Resultatet: Hamas kunde förbereda sig för den 7 oktober i lugn och ro. En humanitär frisedel för terrorism.
3. Hamas logik är: Ju mer lidande, desto bättre
Palestinska barns lidande är Hamas kraftfullaste vapen mot Israel. Det är därför terroristerna har grävt ner sig bland dem och använt dem som mänskliga sköldar, och därför vill de att deras egen befolkning ska svälta.
De vet hur väst fungerar: Ju större lidande palestinska civila har, desto större tryck på Israel. Det är just därför Gaza måste befrias från Hamas styre.
Betyder detta, omvänt, att Israel är utan skuld? Naturligtvis inte. Kan man kritisera Israels militära agerande och regeringen hårt, till och med mycket hårt? Ja, självklart!
Otaliga israeliska experter och politiker gör det, med skillnaden att de föreslår alternativ och inte bara pekar finger från långa avstånd. Nej, Israel gör inte allt rätt. Men skillnaden med Hamas är: Israel vill faktiskt göra det rätta.
4. De som bara kräver ”vapenvila” ger Hamas en paus
Förbundskansler Friedrich Merz, utrikesminister Johann Wadephul och andra kräver att Israel pausar kriget. Det låter civiliserat – men det är cyniskt. Varje paus innebär att Hamas kan återhämta sig, omorganisera, reparera tunnlar och planera för nästa 7 oktober. Det är inte en fredsstrategi utan en garanti för terror.
Den som vägrar att se det lever i en bekväm bubbla. Strukturerna finns där, viljan att förstöra finns där, och tyvärr finns även internationell naivitet där. Utan Hamas maktlöshet kommer det aldrig att bli en hållbar återuppbyggnad av Gaza, aldrig ett liv i värdighet och välstånd för befolkningen.
Och om Israel inte tillåts avsluta detta skräckvälde från de palestinska territorierna, måste någon annan göra det.
5. Västvärlden har ingen Gaza-plan – bara krav på Israel
Det är lätt att kräva vapenvila. Var är Gaza-planen från västvärlden? Vad kommer att hända om Israel drar sig tillbaka? Hamas kommer att förbli vid makten och – som vissa kräver – kan till och med belönas för sin terror med en egen stat. Vilken typ av enhet skulle det vara? Absolut inte en andra Riviera, utan Kabul vid Medelhavet. Demokrati: oönskat. Kvinnors rättigheter: utplånade. Samexistens: aldrig.
Och nej, det är inte ”folkmord” som äger rum i Gaza. För Israels mål är inte att utplåna palestinier – utan att krossa en terroristorganisation som hotat med en andra Förintelse. Gaza skulle kunna vara som Tel Aviv: modernt, öppet och fullt av liv. Istället är det en gisslanzon kontrollerad av en dödskult. Av samma islamism som också mördar i Europa och propagerar ”Kalifatet är lösningen”.
6. Hamas vinner informationskrig
Den militära striden är bara en front. Den andra är mediebaserad, känslomässig och ideologisk. Och på denna scen är Hamas tyvärr segraren. För många västerländska medier accepterar fortfarande det Hamas-kontrollerade ”hälsoministeriet” som källa, trots att det upprepade gånger sprider krigslögner. För varje civil död skylls på Israel utan tvekan, även när det inte finns några bevis, vilket nyligen var fallet med en påstådd israelisk ”massaker” framför ett hjälpcenter.
Eftersom många medier till och med okritiskt citerar ”Hamas civilförsvar” antyder det för läsarna att de islamistiska terroristerna skyddar sina civila, trots att det är precis tvärtom – vilket är en propagandaseger för Hamas.
7. Gisslan – Borttagen från debatten
Nästan 60 gisslan – inklusive tyskar – är fortfarande i Hamas våld. De torteras, misshandlas och behandlas illa. Och ändå har de och de många som mördats nästan helt försvunnit från den offentliga debatten.
För de visar vem som startade detta krig – och varför Israel strider. Hamas barbarer dödade babyn Kfir Bibas med sina bara händer. Hamas-bestarna mördade ett spädbarn och ett litet barn kallblodigt.
8. Är inte Hamas befolkningen? Tyvärr är det mer komplicerat.
”Hamas är inte befolkningen” – det låter betryggande, men det är ofta självbedrägeri. Decennier av indoktrinering från en regim som för nazisternas intellektuella arv vidare har fungerat.
Till och med småbarn övar i skolpjäser hur man mördar judar eller spränger sig själva i luften.
Jublet över massakern den 7 oktober var inget misstag. Befolkningen tittade åt andra hållet – eller deltog entusiastiskt i morden. Gaza behöver mer än mat. Det behöver befrielse. Avgiftning. En politisk avnazifiering – som Tyskland efter 1945.
9. Arabvärlden hjälper inte till – och ingen frågar varför
Medan Israel pressas och förväntas agera moraliskt, förblir Egypten, Jordanien, Saudiarabien och andra påfallande tysta. Inget uppror mot Hamas.
Ingen flyktingacceptans. Inga genuina initiativ för pacificering. Arabisk solidaritet slutar vid den (väl säkrade) egyptiska gränsen. För man vet exakt vem man har att göra med; Hamas. Men västvärlden föredrar att hålla ett öga på Israel istället för att trampa sina egna ”partners” på tårna.
10. Muslimska offer spelar bara roll när Israel är inblandat
Miljontals muslimer har dödats – i Syrien, Irak, Iran, Jemen, Nigeria, Afghanistan, Myanmar och Kina. Men inga demonstrationer. Inga öppna brev. Inga bojkotter. Inga hashtaggar.
Först när judar är inblandade – som försvarare av sin egen stat – blir det en global skandal. Denna selektiva skandal blottar sig själv: Det handlar inte om mänskliga rättigheter. Det handlar om Israel.
