Den aronitiska välsignelsen – eller den prästerliga välsignelsen – är en central biblisk bön där Gud via Mose instruerar Aron och hans söner att välsigna Israels folk. Det är en trefaldig välsignelse om beskydd, nåd och frid som sedan länge ofta används i såväl kristna som judiska traditioner.
Välsignelsen från 4 Mosebok 6:24-26 representerar en deklaration av Guds närvaro, nåd och harmoni (Shalom) och gör även anspråk på Herrens beskydd och välgång. Texten lyder: ”Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vara dig nådig. Herren vände sitt ansikte mot dig och give dig frid.”
Välsignelsen används i både katolska, anglikanska och lutherska sammanhang, ofta för att avsluta söndagsgudstjänster, där präster och pastorer åkallar bönen för att förmedla Guds välsignelse till församlingsmedlemmar. Den är också en central del av den judiska liturgin där den ofta kallas för en ”prästerlig välsignelse” då prästerna (Kohanim) uttalar den som en välsignelse från Gud själv.
Den reciteras ofta i synagogan då prästerna under gudstjänsterna har händerna upplyfta, ibland med en tallit (bönesjal) över huvudet. Bönen har alltså använts i över 3 000 år för att åkalla Guds beskydd, nåd och frid över Guds folk.
Välsignar sina barn
Medan den används av kristna främst som en välsignelse i gudstjänster, används den i judisk tradition för prästerliga välsignelser och som en personlig välsignelse för familjer under milstolpar eller i det dagliga livet. Den används även av föräldrar för att välsigna sina barn, särskilt på fredagskvällar inför sabbaten eller före sänggåendet.
Tempelprästerna välsignade med lyfta händer, liksom Jesus gjorde med sina lärjungar vid sin himmelsfärd (Luk 24:50), och uttalade då Gud namn (Jhvh) utan omskrivningar. Efter själva välsignelsen i 4 Mosebok 6 följer en beskrivning av innebörden att prästernas ställföreträdande deklaration: ”Så skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.”
Äldsta bibelfragmentet
Välsignelsens ord har hittats på en kopia av en 2700 år gammal silverrulle som hittades år 1979 i en grav i Hinnoms dal i Jerusalem. På silverrullen, som är daterad från den första tempelperioden och därmed är det äldsta fragmentet av en bibeltext som har överlevt till i dag, är den aronitiska välsignelsen tecknad på fornhebreiska.
Rullarna hittades i en kammare i grotta 24 vid Ketef Hinnom, under utgrävningar som utfördes av ett team under överinseende av Gabriel Barkay, som då var professor i arkeologi vid Tel Avivs universitet. Professor James R. Davila har påpekat att rullarna visar att ”en del av materialet som finns i de fem Moseböckerna existerade under den första tempelperioden”
